Använd listan och rutan T ("tjocklek") i området Egenskaper för element i dialogrutan Autoelement om du vill ange vilken tjocklek/distans som ska användas för elementets yt- eller kantvärden beroende på typ av tjocklek (teoretisk, mätt eller ingen tjocklek).

När du mäter en detaljsida som har ritats upp i en modell i PC-DMIS ska värdet för detaljens tjocklek vara noll. Alternativet för detaljens tjocklek ska bara användas när du mäter en detaljsida som inte har ritats i CAD-data.
Definition av en tjocklek används främst för tunna detaljer (i plast eller tunnplåt), där bara den ena sidan har ritats i CAD-data och du vill mäta den andra sidan. För tunna detaljer ritar CAD-teknikern oftast bara den ena sidan av detaljen och anger sedan materialets tjocklek. I PC-DMIS används materialtjockleken automatiskt när CAD-ytdata används.
Du kan ange ett positivt eller negativt värde. Den här tjockleken används automatiskt längs ytnormalvektorn varje gång CAD-data markeras. Om det finns mer än en normalvektor för elementet (t.ex. för vinkel- och hörnpunkter) används tjockleken längs den första normalvektorn.
Välj ett alternativ i listan:
Teor - Skriv i rutan T in ett värde för tjockleken när den teoretiska tjockleken måste justeras på grund av att du utför mätningar på detaljens motsatta sida. Så här ser kommandoraden för det här alternativet ut i Redigeringsfönstret:
TEOR_TJOCKLEK = n
Där n är ett numeriskt värde som anger detaljens teoretiska tjocklek.
Mätt - Skriv i rutan T in ett värde för tjockleken när det mätta värdet ska justeras tillbaka till de ursprungliga teoretiska XYZ-lägena. Det här alternativet innebär att det ser ut som att de teoretiska och mätta värdena inte har förskjutits och målet är förskjutet. Du måste fortfarande ändra målet så att mätspetsen förs till rätt läge. Så här ser kommandoraden för det här alternativet ut i Redigeringsfönstret:
VERKL_TJOCKLEK = n
Där n är ett numeriskt värde som anger detaljens mätta tjocklek.
Inget - Välj det här alternativet om du inte behöver använda tjocklek. (Dvs. du behöver inte ange något värde i rutan T.) På de flesta maskiner får en tjocklek på 0 eller val av Inget samma effekt. Men för maskiner med bärbara armar innebär val av Inget och angivelse av ett värde faktiskt att tjockleken används i en mätning av skaftet. Vid den här typen av mätning använder du det cylinderformade skaftet i mäthuvudet istället för mätspetsen vid mätningen. För att göra detta måste du först definiera stödpunkter. Då kan lägen för element som stöds (cirklar, ellipser, spår och urtag) fastställas automatiskt med hjälp av skaftet.
När du växlar mellan teoretisk och mätt tjocklek ändras inte mätningsläget. När du använder teoretisk tjocklek ändras det teoretiska läget, det mätta läget och målläget så att (den teoretiska) tjockleken inkluderas. När du använder mätt tjocklek ändras endast målläget genom att värdet för (den mätta) tjockleken läggs till för det ursprungliga teoretiska läget. Efter elementmätningen dras den uppmätta tjockleken av från det mätta värdet. Båda dessa metoder ger samma mätningsläge. Det som skiljer sig åt är hur elementets teoretiska och mätta värden samt målvärden rapporteras i PC-DMIS.