Det finns många olika kombinationer av element som kan användas som referenselement för lägeriktighetsutvärderingar. Det finns dock några allmänna principer som du bör följa när du väljer referenselement. För utformningar där lägeriktighetsutvärderingar används är det vanligt att använda en cirkel eller en cylinder som ensamt referenselement.
En annan vanlig metod är att välja en uppsättning referenselement som följer 3-2-1-uppriktningsprinciper. (Minimidefinitionen för ett referenselement är 3 referenspunkter som beskriver det första referenselementet, 2 referenspunkter som beskriver det andra referenselementet och 1 referenspunkt som beskriver det tredje referenselementet.) Det betyder att de markerade elementen skulle vara ett plan, en linje och sedan en enskild punkt.
3-2-1-uppriktningsprinciperna kan dock också användas för kombinationen plan/linje/linje, plan/linje/cirkel, plan/cylinder/cylinder och många andra kombinationer.
När flera cirkulära element har använts med MMC (max. materialtillstånd) eller LMC (min. materialtillstånd) gäller följande:
Bonustoleransen från TP-axeln är förmodligen inte en enkel addition av andra bonustoleranser eftersom en bästanpassningsberäkning sker för att avgöra korrekt bonustolerans.
Alla cirkulära element eller spårelement kan mätas med hjälp av MMC eller LMC.
Alla icke-cirkulära element mäts utan hänsyn till elementets dimension (RFS).
När referenselement har valts beräknas lägeriktighetsaxlarna X,Y,Z, PA och PR med hänsyn till referensobjektens uppriktning. De visas dock i den aktuella uppriktningen så att värdena kan tolkas. Dessutom måste referenselementen väljas med hjälp av den allmänna metod som beskrivs i det här ämnet, annars kan resultatet av utvärderingen bli felaktigt.
Allmänna regler för lägeriktighetsutvärderingar när Använd ref. är markerad:
Välj alla referenser som specificeras i elementkontrollramen så att rätt anpassning utförs. De element som valts för referens 1, referens 2 och referens 3 motsvarar den primära, sekundära respektive tertiära referensen och används för att begränsa upp till sex graders frihet (3 graders translation och 3 graders rotation).
I diagrammet visas de sex frihetsgraderna i 3D-rymden (x, y, z, u, v och w).
Kontrollera att alla elementmätningskommandon (referenser och element) innehåller rätt nominella värden (X,Y,Z,I,J,K) i fältet TEOR. (Anpassningsprocessen refererar till elementmätningskommandon för beräkning av referensbegränsningar och utvärderingsresultaten.)
Kommandot för mätt element och det relaterade kommandot för utvärdering av lägeriktighet måste komma från samma uppriktning (vilket säkerställer att de nominella värdena är korrekta och samma som de angivna grundläggande utvärderingarna i ritningen). Detta är kritiskt vid programmering utan CAD, eftersom detta kräver redigering av kommandon för mätta element (elementigenkänning) för att få fram de korrekta nominella värdena (som används för anpassning).
Använd INTE alternativet Ignorera CAD <--> detalj på fliken Allmänt i dialogrutan Inställningsval (Redigera | Alternativ | Inställningar).
Vi rekommenderar att du använder den nyare metoden lägeriktighetsutvärdering med toleransrektangel när det finns modifierare (MMC eller LMC) på referenselementet(en). Det äldre kommandot för lägeriktighet med Använd ref. markerat är tillgängligt för mätrutinöverföring.
Förfining av bonus
Om bonus ska beräknas för en referens och det finns en tidigare utvärdering av lägeriktigheten eller utvärdering av riktningen för referenselementet så läggs lägeriktighetstoleransen och/eller riktningstoleransen till i referensbonusen för beräkning av referensens virtuella storlek.
Mer: